Jag brukar aldrig vara riktigt personlig och känslomässig här inne eftersom jag tycker att allt i ens liv är inte för hela välden ögon.
Men ibland blir man sårad eller väldigt besviken så att man måste ventilera sig.
I dag har jag en sådan dag och jag tror att faktumet att man varit sjuk nu i nästan en vecka gör att man är mera öppen med ens känslor.
Jag är inte direkt blödig av mig men i bland blir jag så arg att tårarna bara kommer!!!!
Jag har i 2 år nu velat åka över till köpenhamn med pappa och mamma och för mindre än 2 veckor sedan snackade jag om det med dom igen.
Men dom har inte varit så intresserade av det pågrund av att mamma är så sjuk som hon är.
Dom ville vara i sverige och nära ett sjukhus om någonting skulle hända, och det förstår jag.
För en halvtimme sedan fick jag reda på att dom har åkt till köpenhamn idag med min syster och hennes familj!!!
Jag fattar inte hur dom kan vara så känslokalla och åka i väg utan att fråga om jag ville följa med.
Tydligen ville dom bara inte åka i väg med mig!!! det är väl där problemet ligger.
Jag blev så ledsen att jag bara slängde på luren, och nu är jag så sårad att jag bara sitter och gråter och gråter.
Dom visst hur mycket jag ville åka dit med dem men det struntade dom i.
Det hugger en rakt in i hjärtat...
Men ibland blir man sårad eller väldigt besviken så att man måste ventilera sig.
I dag har jag en sådan dag och jag tror att faktumet att man varit sjuk nu i nästan en vecka gör att man är mera öppen med ens känslor.
Jag är inte direkt blödig av mig men i bland blir jag så arg att tårarna bara kommer!!!!
Jag har i 2 år nu velat åka över till köpenhamn med pappa och mamma och för mindre än 2 veckor sedan snackade jag om det med dom igen.
Men dom har inte varit så intresserade av det pågrund av att mamma är så sjuk som hon är.
Dom ville vara i sverige och nära ett sjukhus om någonting skulle hända, och det förstår jag.
För en halvtimme sedan fick jag reda på att dom har åkt till köpenhamn idag med min syster och hennes familj!!!
Jag fattar inte hur dom kan vara så känslokalla och åka i väg utan att fråga om jag ville följa med.
Tydligen ville dom bara inte åka i väg med mig!!! det är väl där problemet ligger.
Jag blev så ledsen att jag bara slängde på luren, och nu är jag så sårad att jag bara sitter och gråter och gråter.
Dom visst hur mycket jag ville åka dit med dem men det struntade dom i.
Det hugger en rakt in i hjärtat...
1 kommentarer
Lotta
07 Aug 2010 13:47
Goa Karin!!
Dina föräldrar älskar dig!! Det är jag helt säker på. Tror att det handlar om tanklöshet och att dom kanske har för mycket att tänka på helt enkelt. Du får du fölåta dom och tala om att du älskar dom ändå- för visst gör du det?? även om du är besviken nu... Kram på dig
Kommentera